I januari 1999 läste jag lokaltidningen och fick syn på en intressant radannons. ”BMW 2002tii-75. Klassiker. Avställd. 10500 kr.” Det var ungefär allt. Jag och brorsan åkte för att titta och kunde till vår glädje konstatera att det var en äkta tii med alla originalsaker kvar. Det blev förstås affär, fast den inte startade, bromsarna tog ojämnt osv.
Jag renoverade bilens mekanik under perioden 1999-2005, men sålde den i samband med en flytt, när jag blev utan garage. Jag började ganska snart ångra mitt hemska tilltag. Som botemedel skaffade jag i stället en 1600-2, som fick 2-liters webermotor, tuffare väghållning, slicks, räserstol och annat kul. Men riktigt samma sak var det ju inte…
Så en dag sommaren 2008 ringde jag upp den nya ägaren till tii:n, mest för att fråga hur det gick. Det visade sig att han hade tappat sugen. Och kunde tänka sig sälja tillbaka den! För samma pris som jag sålde den för, plus vad han hade lagt ut (ny frontplåt, extra tii-motor med mera).
Några dagar senare bar det av till Härnösand. Ett kärt återseende med min fina gamla bil!
Aldrig, aldrig, aldrig ska den säljas igen. 1600-2:an såldes illa kvickt. Den går numera i Tromsö i Nordnorge.
Tii:n är nu besiktigad och körbar. Den mesta mekaniken är renoverad och bilen används som hobbyvagn soliga dagar. Den är ”hottad” med tillbehör som plädar, Alpinaratt, träknopp, original sport-alufälgar (finns att beskåda i 1975 års tillbehörskatalog) och diff.
Det som återstår är ”bara” att laga lite plåt och lacka om. Men det får bli i en avlägsen framtid.

Må den aldrig bli helt klar!