En helt vanlig Brostugeträff.
Brostugan är Stockholmssektionens traditionella träffpunkt under sommarperi-oden. Där samlas medlemmar i BMW Club Schweden och andra BMW-entusiaster alla måndagar i jämna veckor. Så här kan en typisk Brostugeträff utveckla sig:
Redan på eftermiddagen börjar jag kasta undrande blickar mot himlen – skall vi slippa regn i kväll? Speciellt den här sommaren har farhågorna varit berättigade. Som någon sade: ”I år inföll sommaren på en onsdag”.
Vid halv sextiden är det dags att vrida om startnyckeln och börja tampas med rusnings-trafiken som nu börja komma igång igen efter semesterperioden.
Strax före kl 18 är jag framme och börjar med hjälp av Göran hissa sektionsflaggan på ställets enda flaggstång (tack kaféägaren för att vi får låna flaggstången). Bakom parker-ingen finns det ett Gunnebostängsel som är alldeles ypperligt för den fina jubileumsban-derollen.
Nu börjar medlemmarna anlända – ibland har någon redan anlänt innan ”scenen är rig-gad”. Med tiden har det utkristalliserat sig ett ”järngäng” som dyker upp mer eller mindre varje gång. Återseendet är alltid glatt, samtidigt som det är spännande att se vilka bilar som transporterar de mer sällsynta gästerna till träffen.
Snart börjar parkeringsplatsen fyllas och de ”främmande fåglar” som har stått där under eftermiddagen brukar ge sig iväg ungefär när Stockholmssektionen börjar samlas. Utan att det på något sätt arrangeras blir vanligen hela långsidan framför jubileumsbanderol-len fri från främmande bilar och de olika BMW-modellerna kan trona där i ensamt maje-stät.
Medlemmarna samlas i mindre grupper och samtalar om olika – oftast BMW-relaterade – ämnen eller samlas kring en eller fler av bilarna för att beskåda en exklusiv motor, en ovanlig bil, en lyckad restaurering, en intressant modifiering eller helt enkelt en någon välputsad bil i ”mint condition”.
Det faktum att de flesta börjar känna varandra väl efter många Brostugeträffar bidrar naturligtvis till trivseln samtidigt som det kan utgöra ett problem för de nya entusiaster som dyker upp. Min önskan är att vi alla skall försöka bli lite mer aktiva när det gäller att suga in de nya entusiasterna i gemenskapen.
Beroende på bl a de vädermässiga förutsättningarna kan antalet bilar på våra måndags-träffar variera en hel del, men trots årets uteblivna(!) sommar ligger genomsnittet kring 20 bilar. Vid den senaste Brostugeträffen, som trots hotfulla skyar inte bjöd på något regn, var det så många som 21 bilar. Av dessa var det inte mindre än fyra 02:or och tre cabbar (nedcabbade)! En E24 och n M3 E 30 skämdes inte heller för sig.
Framåt halv åttatiden brukar ”däcksparkandet” minska och (åtminstone denna sommar) fukten och kylan börja göra sig påmind.
Då är det dags för fas två i träffen – fikat. Brostugan är mycket välförsedd med både smörgåsar och olika typer av bakverk. Alla smakriktningar kan tillfredsställas. Så skönt det är med ett fik som inte bara erbjuder Delicato-sortimentet! En given succé är de spe-ciella kanelsnurrorna som bakas på stället. De kan fås med eller utan smörkräm och kännetecknas av att de – förutom att de smakar bra – är jättestora!
Efter någon timmes fikande med mera bilsnack – där det också finns utrymme för andra ämnen – börjar det så sakta bli dags att ”tänka på refrängen”. Som exempel kastade jag häromsistens ur mig ett datorproblem – eländet stängde efter en stunds overksamhet inte bara av skärmen utan också tangentbord och mus, så att enda sättet att få fart på den var att trycka på resetknappen. Efter goda råd från både Lars-Åke C och Bosse J sitter jag nu här och skriver referatet på en dator som är rensad från de beskrivna dum-heterna.
Tyvärr hjälpte inga goda råd i världen när digitalkameran vägrade att fungera under hela kvällen. Problemet var enkelt – ett av de fyra laddningsbara batterierna hade sagt upp sig plötsligt och fullständigt. Så nu förstår du varför det inte finns några bilder till detta reportage.
Dags att ta ner sektionsflaggan och banderollen och vända Brostugan ryggen efter ännu en lyckad träff.
Text: Christer Gustafsson