Eskilstunaträffen

 

Går det att upprepa en succé

 

Det var frågan som jag funderade på när Göran och jag körde genom ett Södertälje som välkomnade med ett sällan skådat ösregn. Vi var på väg i Görans 325:a till Eskilstunaträffen som arrangerades för andra året i rad. Liksom förra året var mötesplatsen den lokale BMW-återförsäljaren M-bilar AB. För att anpassa oss till deras öppettider var träffen utlyst till kl 17.00, något som naturligtvis innebär ett problem för de medlemmar som inte njuter av sin semester just nu.

 

Väl framme hade regnet upphört, men himlen såg inte allt för lovande ut. Nåväl efter att ha hälsats välkommen av försäljningsavdelningen ”markerade vi revir” med Stockholmssektionens logotypskyltar. Sedan var det bara att med viss spänning vänta och se om det skulle dyka upp några medlemmar.

 

Ser man på! Strax efter kl 17.00 började det anlända BMW-bilar från alla håll och kanter. Många från Stockholmsområdet. Ett representativt antal från Eskilstunaregionen och till och med flera från Örebro med omnejd.

 

Mycken inspektion av varandras fordon vidtog, medan paraplyerna fälldes upp och fälldes ner i takt med de regnskurar som gjorde sitt bästa för att ta kål på den goda stämningen, Här fanns både M 5:or, Alpinor, en mycket speciell E 24 och en Z 3 i Hamann-utförande att beskåda – en ytterst välvårdad 2000 inte att förglömma, och då har jag bara nämnt en liten del ur den digra samlingen av godbitar. Klockan hann bli 18.00 innan det var färdiginspekterat och det mesta av det som Bosse J så träffande kallar ”Benzingespräch” var avklarat.

 

Eftersom Pelle Blomgren hade ställt upp än en gång och förhandlat framgångstrikt med Sundbyholms Slott var det dit kosan styrdes. En lång karavan förflyttade sig i sakta mak genom det vackra sörmländska landskapet i riktning mot slottet.

 

Som en bonus hade Pelle utverkat tillstånd för oss att parkera på planen alldeles utanför ingången till slottet. Det var en mäktig syn att skåda de 23 välputsade BMW som prydligt ställdes upp i en imponerande grupp.

 

Den vänliga serveringspersonalen hade väntat i det längsta med att duka upp kaffebordet – skulle det gå att sitta utomhus eller var det inne i slottet som gällde? Till slut tog de det säkra för det osäkra och placerade oss i en av slottets festvåningar.

 

Obegränsat med kaffe och kakor (4 sorters hembakat!) för det ytterst humana priset kr 65:- gick inte av för hackor och bidrog i hög grad till en uppsluppen och gemytlig stämning bland de 28 personer som hade slagit sig ner i festsalen och angränsande utrymme.

 

Ordentliga mängder kaffe, många härliga kakor (speciellt rulltårtan) och ytterligare en omgång ”Benzingespräch” gjorde att tiden försvann närmast spårlöst.

 

Efter ännu ett varv med inspektion och ”däcksparkande” var det så dags att vända hemåt igen. Med slottet i backspegeln hade Göran och jag känslan av att vi tillsammans med Pelle Blomgren hade lyckats att upprepa succén från förra året – trots att vädret försökte sätta våta käppar i hjulen för oss. Det blir nog en upprepning i någon form nästa år också.

 

 

Text och bilder: Christer Gustafsson