Sex bilar i ett "kakrace".

 

Träff vid Taxinge Slott

 

Sex bilar i ett ”kakrace”.

 

OK – det medges att antalet ekipage inte var imponerande. Förklaringen låg möjligen delvis i starten av industrisemestern och delvis i Formel 1-sändningen på TV. Eller också hämmade den osäkra väderprognosen lusten att göra en söndagsutflykt till ”kakslottet” Taxinge Näsby.

 

Vi som trotsade alla ovannämnda faktorer ångrar oss dock inte. Färden i makligt tempo genom det vackra sörmländska sommarlandskapet var en ren njutning för ögonen, och någon enstaka regnskur kunde inte ändra på den saken. Visserligen fick Thomas Wadsten kapitulera och fälla upp suffletten på sin Z3 efter en stund, men medföljande lille sonen oroade sig nog mest för om bensinen skulle räcka hela vägen fram till tårtkalaset. Det gjorde den, och strax efter kl 12.00 körde vår lilla grupp in på den redan ganska välfyllda parkeringsplatsen. Två av de sex ekipagen rattades av Mats Sundström och Peter Eklöf från BMWSC i Eskilstuna, som de mest långväga deltagarna. I övrigt satt Göran Benjamin, Roger Timelin och Christer Gustafsson bakom varsin ratt, och så Thomas W förstås. Nästan alla hade ”co-drivers” med sig – Thomas och Roger sönerna och övriga såväl fruar som vänner.

 

Redan hade en liten tårtkö bildats, men efter rimlig väntan var det vår tur att botanisera bland läckerheterna. Det gällde att inte låta ögonen bestämma över magens kapacitet, vilket inte var helt lätt, skulle det senare visa sig när locket obönhörligen lade sig över förmågan att få ner en enda tugga till.

 

När det var dags att leta bordsplats hade regnet tagit paus, och några modiga bar sina välfyllda tårtfat och kaffekoppar till de direkt under himlen och trädkronorna placerade borden. Vi som var lite fegare styrde genast mot det stora tältet man hade ställt upp som komplement till inomhusvistelse. Detta hindrade oss förstås från att njuta av den utomordentligt vackra vyn över ägorna ner mot Mälaren, men å andra sidan slapp vi rusa in för att söka skydd när regnet snart satte fart igen. Våra från början djärvare vänner, Roger och Thomas med söner samt Eskilstunagrabbarna, bestämde sig också snart för att ta det säkra för det osäkra och kom in under tältduken innan det på nytt började skvala uppifrån.

 

Vår tajming vid ankomsten hade varit perfekt, konstaterade vi senare, när påtår skulle hämtas. Då hade nämligen tårtkön antagit formidabla former och ringlade ända ut på gårdsplanen.

 

När allt (nåja nästan) var uppätet och regnet dessutom hade slutat igen tittade vi lite på diverse konsthantverk som erbjuds till försäljning i slottets annexbyggnader, samt skänkte en och annan förströdd blick åt en auktion med vad det verkade exklusiva inredningsföremål från diverse herresäten, som pågick en bit ner i parken.

 

Sen var det bara att tacka varandra för trevlig samvaro och påbörja färden hemåt. I höjd med Södertälje kom vi in i ett regn- och hageloväder, med inslag av åska, av en omfattning som i alla fall varken Christer eller jag hade upplevt i bil tidigare. Gatorna i Södertälje hade på några minuter förvandlats till rasande forsar, och bilen betedde sig tidvis som en racerbåt med vattnet sprutande meterhögt ut från sidorna. Hagelkorn stora som blåbär smattrade på taket så att Christer var rädd att det skulle bli bucklor.

 

Hemma i Norsborg kunde vi dock kliva ut torrskodda på garageuppfarten och konstatera att hagelangreppet hade passerat utan att lämna några bestående men efter sig. De kolsvarta molnen som fortfarande såg så hotande ut åt väster föredrog tydligen att släppa sitt innehåll någon annanstans.

 

Facit blev en mycket trevlig liten aktivitet med anstrykning av intimitet p g a de få deltagande. De som inte var med vet förstås inte vad de gick miste om – kanske kan bilderna ändå ge en liten uppfattning om evenemangets trivselfaktor.

 

- Thomas, räckte bensinen hem också?

 

 

Text: Hillo Nordström

Bilder: Christer Gustafsson