Vintermåndagsträffar

 

15:e November 2004

 

Var skulle Stockholmssektionens måndagsträffar gå av stapeln, när ”sommarvistet” Brostugan inte stod till buds?

 

En vädjan från styrelsen om tips på lämpliga samlingsplatser klingade om inte ohörd så dock obesvarad. Till slut tog ordförande Göran Benjamin saken i egna händer och presenterade ett möjligt alternativ i form av Pizzeria Black & White i Segeltorp.

 

Låt mig säga det på en gång: det blev en trevlig kväll för oss 9 tappra som vågade utmana Brostugan till denna duell, som till en början såg ut att bli till ett snöpligt nederlag för pizzerian. Oddsen var inte lysande när vi anlände i mörkret framför näringsstället och Christer slog av motorn på den redan (men av fel sorts bilar) välfyllda parkeringsplatsen. Lars-Åke från Sportklubben hade anlänt före oss, och snart kom även Bosse Jonsson. Ytterligare några minuter senare kom ordföranden gående – han bor på gångavstånd från stället! Eftersom kvällen var råkall steg vi tämligen snabbt in i lokalen, vilket vi nästan ångrade. Där slog nämligen en kompakt luktblandning av inpyrd rök, mat och dryck emot oss, och mot Brostugans stilrena 1700-talsmiljö ställdes innandömen, där varje ledigt vägg- och takutrymme dignade av konstgjord växtlighet. För att skapa ett intryck av djungel eller åtminstone tät grönska hade man dessutom under taket spänt ett sånt där grönt nät som armén brukar kasta över sina fordon när de är på manöver ute i naturen.

 

Nåväl, nu var vi där och skulle göra det bästa av situationen. Två bord, varav ett fönsterdito togs i besittning, och därifrån kunde jag notera att en efter en av de ”felaktiga” bilarna försvann, vilket förstås lämnade mer plats åt eventuellt uppdykande av den rätta sorten. Så småningom utökades sällskapet med Magnus Holmström, Rickard Edgren och Johan Wigren samt sist men inte minst Roger Timelin, som hade avslutat sitt arbetspass vid Taxi Stockholm och ville vara med på vinterpremiären.

 

Fikaträff var det sagt. Men några av oss hade inte fått i sig någon middag ännu och vi tänkte vara jättemodiga och beställa MAT. Vad äter man på en pizzeria om inte pizza? Christer och jag beställde var sin med gorgonzola och skinka, jag i barnstorlek och sambo en normalstor. Det som kom till vårt bord fick oss och alla närvarande att nästan tappa hakan. Framför Christer ställdes ett vagnshjul som skulle ha passat på en postdiligens, och min barnpizza var av just den storleken som jag inte ville ha, dvs normal. Dock såg de tunna och frasiga ut, så vi skulle väl få i oss en del, tänkte vi.

 

Och det var väl nu ungefär som ställets framtoning på något sätt ändrade karaktär. Pizzorna var jättegoda och slank ner utan några som helst problem. Så gjorde även Magnus och Rickards Jättecalzoni och senare Rogers Amalfi, även den ett vagnshjul som hängde 5 cm utanför tallrikskanten. Så långt pizza-ätarna. Bland de övriga avnjöt Bosse en helt godkänd Wienerschnitzel, och Lars-Åke en likaledes godkänd Carbonara, medan Göran nöjde sig med té, bulle och kaka och Johan ett stort glas juice, likaledes med bakverk till.

 

Före, under och efter maten pågick det sedvanliga ”ljugandet”. En hel del prat handlade om den stundande utställningen på Älvsjömässan. Allt var med andra ord ganska likt de vanliga måndagsträffarna, naturligtvis med undantag för däcksparkande och motorinspektion, som inte har riktigt samma lockelse i kolmörker och med kylan krypandes under skinnet.

 

Kvällens facit, när vi tackade den trevlige och tillmötesgående krögaren, var att träffen varit lyckad, förtäringen god och billig (!) och att det nog skall bli fler sammankomster där, såvida inte någon plötsligt hittade ett ännu bättre alternativ. Nästa måndagsträff äger rum den 6:e december. Uppmuntrad av framgången bokade Göran även in tre träffar efter nyår – 14 februari, 14 mars samt 11 april. Kom och prova de minnesvärda pizzorna!

 

 

 

Text: Hillo Nordström

Bilder: Göran Benjamin